Semester och katastrof

Äntligen har jag fått tid att gå in i bloggen igen och ni får senare orsaken till varför det dröjt! Först en avkopplande jul och sedan iväg på ytterst välförtjänt semester till Thailand med hustru och dotter. Låååång flygning och sen låååång biltur för att komma till paradisön Koh Chang. Det var det värt. I motsats till den enerverande, dryge och odräglige Alex Schulman hade vi fantastiskt väder medan han regnade bort i Phuket. Han kunde gott ha det! Allt till allas belåtenhet med bad och simmning på elefantrygg som höjdpunkt. Beklämmande var doch att se alla lönnfeta medelålders män med 18 åriga thailändska "flickvänner". Sorgligt framförallt för dessa flickor som måste "sälja" sina tjänster till män utan skrupler.
Katastrofen kom när vi öppnade dörren till huset efter en lång resa och blev översköljda av vatten! Hela bottenvåningen stod under 10 cm vatten och allt, ja allt flöt omkring!!
Nu börjar vardagen lugna sig något men vilken hemkomst!
Politiken börjar så sakta varva upp och mycket arbete ligger framför oss. En riktig strid kommer att bli besparingarna i Landstinget där S redan har fått kalla fötter inför opinionen i v Blekinge. Regionfrågan börjar bli infekterad efter att SKL gått till angrepp mot "egna" regeringen för saktfärdighet med att lämna besked i frågan. Under hösten hade regeringen lovat och nu är det väl ändå inte höst längre! Läs gärna brevet på SKL:s hemsida! Framtiden för Sydsam kommer säkert att få sin lösning under våren men inte utan tilltufsade fjädrar på sina håll.
Kunde jag avhålla mig från politiken under semestern? Inte riktigt, jag läste Obamas bok "the audacity of hope" med stort intresse. Mycket av vad han säger kan jag hålla med om och hans amerikanska version av våra sossar är egentligen enklare att svälja eftersom den samtidigt tror så starkt på den enskildes egen förmåga att inrätta sitt liv och ta tillvara på sina egna talanger och möjligheter. Jag erkänner gärna att avsnitten om ras och religion känns främmande men är naturligtvis en stark realitet för amerikanska politiker. Han verkligen en politiker som inger hopp om en bättre framtid och där ligger väl hans storhet, nu är det upp till bevis!
Fredriks storhet som politiker blir allt tydligare ju längre tiden går även om han har sina svagheter precis som Obama. Tur är väl det, för vem skulle vilja ha en helt fläckfri och tadelfri människa och finns dom överhuvudtaget?

Jag kommer att framöver, uppdelat på olika avsnitt, ge min syn på politikens realiteter som verkligen skulle behöva ett nytt ledarskap (på lokal och regional nivå)

Alexander