Distriktssköterskorna skall vara kvar
En fullt förståelig oro sprider sig bland människor som lever i våra mindre orter över förändringarna i bl.a. hemsjukvården.
Låt mig därför, en gång för alla, klart deklarera att Moderaterna inte kommer att acceptera en försämring av vård och service för boende på landsbygden. Vi står alltid först och främst på patienternas/besökarnas sida!
Om hemsjukvården kommer att överföras till kommunerna, vilket är högst troligt, kommer samtliga distriktssköterskor att erbjudas fortsatt anställning med oförändrade anställningsvillkor. Detta är viktigt att komma ihåg eftersom deras särskilda kompetens är helt avgörande för att vårdkvaliteten i hemsjukvården skall kunna upprätthållas. Människor, oavsett var man bor, skall även fortsättningsvis få kvalificerad vård i hemmet.
Frågan som då väcks är, hur kan man tillgodose det behov som finns för övrig vård som idag erbjuds på distriktssköterskemottagningarna i Eringsboda, Hallabro, Torhamn och andra mindre orter? Att behöva ta sig till vårdcentraler långt bort är naturligtvis möjligt men uppfyller inte det berättigade kravet på närhet och service.
Vi menar att fokus på själva lokalen med mottagningen, kanske utgör ett hinder för nya och kreativa lösningar som löser alla parters intressen. Vi har framfört ett flertal idéer som kanske skulle kunna vara bra för alla. Ett förslag kan vara att distriktssköterskorna gör hembesök även för de behandlingar eller kontroller som skulle ha utförts på mottagningen. Ett annat förslag skulle kunna vara mobila mottagningar som kanske minskar lokalkostnaderna samtidigt som man kunde nå mindre samhällen som idag inte har mottagningar. En sådan lösning skulle t o m kunna ge ännu bättre vårdservice för landsbygden.
Poängen med nytänkande är att öppna för lösningar som kan tillfredsställa allas behov. Landstinget och kommunerna har behov av att effektivisera och säkerställa vårdkvaliteten, samtidigt som landsbygdsbefolkningens behov av god och nära vård kan tillgodoses.
Vi är alltid öppna för en konstruktiv dialog med dem som är berörda och en sak är säker, vi löser frågan tillsammans. Det kan ni ta som ett vallöfte från Moderaterna
tisdag 2 mars 2010
tisdag 16 februari 2010
Rätt beslut?
Av artikeln om samtalet med personal på sjukhuset i Karlshamn skulle man kunna få intrycket av att jag enbart bekymrar mig för arbetsklimatet för ÖVA. Dessvärre måste jag konstatera, även det efter direkta och personliga samtal, att situationen är lika illavarslande för fler av verksamheterna, exempelvis kirurgi och anestesi.
Signalerna om uppgivenhet och bedrövelse över arbetssituationen kan inte längre ignoreras. Till detta kan man lägga att delar av personalen med nyckelfunktioner väljer det drastiska steget att säga upp sin tjänst, rycka upp sina familjer och flytta till annan tjänst och ort. Ett agerande som inte kan avfärdas när samma personer alldeles uppenbarligen känt mycket starkt för sina uppdrag och patienter.
Det finns följaktligen anledning att ställa sig frågan om vi (politiken) fattade rätt beslut på rätt underlag och om underlaget verkligen hade personalens stöd eller åtminstånde deras acceptans. Men ännu viktigare för mig är frågan; är detta bra för innevånarna i Blekinge? Var verkligen det underlag vi hade att fatta beslut om diskuterat och behandlat av den personal och verksamhet som berördes? Den bilden framstår alltmer som osannolik och istället framtonar en bild av ett beslut som framarbetats av ett litet fåtal och som enbart meddelats berörda när det väl var fattat. Bristen på delaktighet och känslan av att ingen lyssnar är enligt min mening, en av orsakerna till frustrationen. Avsaknaden av dialog, lyhördhet och bristen på en rimlig beskrivning av konsekvenserna i hela kjedan av vårdinsatser framstår som ytterligare en orsak.
Det framskymtar ibland en okunnighet om orsak och verkan som måste rättas till. Man resonerar om akutsjukvårdens behov baserat vad som kommer in genom akutintaget. Många verkar totalt bortse de akuta tillstånd som uppstår eller kan uppstå av den egna verksamheten. Det borde vara uppenbart att akuta tillstånd kan och kommer att uppstå på exempelvis medicinavdelningar och i samband med den planerade operationsverksamheten. Det borde framstå som lika självklart att om en allvarlig komplikation skulle uppstå måste man ha kapaciteten att avhjälpa det i huset och inte behöva transportera iväg till annan ort. Att inte ha den kapaciteten är ett fullständigt onödigt risktagande. Skall exempelvis den elektiva operationsverksamheten ha den rättmätiga chansen att utvecklas och verkligen bli det vi vill måste hela kedjan fungera, inte enbart delar av den. Vem köper en bil där motorn bara går på två cylindrar? Den går, men hur? Svaret är uppenbart men har man inget val så kör man den ändå! Med inkonsekvens i besluten riskerar vi att tvingas återföra planerad verksamhet till Karlskrona. Detta är i direkt strid med fattade principbeslut som alla har varit överens om och borde därför inte vara tillåtet eller förhandlingsbart. Den som indirekt genom beslut medverkar till en sådan tendens bryter mot en av landstingets grundprinciper. Bilden av ett tidigare tveksamt ledarskap framstår alltmer!
Jag kan vid ett fåtal tillfällen känna mig förd bakom ljuset, medvetet eller omedvetet, och uppleva att det som vid beslutstillfället framstod som ett väl genomarbetat och förankrat förslag, visar sig inte alls vara förankrat och få helt andra konsekvenser än utlovat. Då finns egentligen bara en väg att gå. Jag är beredd att acceptera att beslut kan få helt oönskade resultat och är därför, som en konsekvens av detta, beredd att fatta nya beslut som så långt det är möjligt återställer och säkerställer vården, personalens arbetsglädje och tilltro på sin egen verksamhet. Jag är beredd att acceptera att det inte blev som vi ville. I politiken som i övriga samhället måste man vara beredd att säga; detta blev inte bra, vi gör om! Frågan är om socialdemokraterna har modet att tillstå det samma? För patienterna och personalens skull brådskar det!
Signalerna om uppgivenhet och bedrövelse över arbetssituationen kan inte längre ignoreras. Till detta kan man lägga att delar av personalen med nyckelfunktioner väljer det drastiska steget att säga upp sin tjänst, rycka upp sina familjer och flytta till annan tjänst och ort. Ett agerande som inte kan avfärdas när samma personer alldeles uppenbarligen känt mycket starkt för sina uppdrag och patienter.
Det finns följaktligen anledning att ställa sig frågan om vi (politiken) fattade rätt beslut på rätt underlag och om underlaget verkligen hade personalens stöd eller åtminstånde deras acceptans. Men ännu viktigare för mig är frågan; är detta bra för innevånarna i Blekinge? Var verkligen det underlag vi hade att fatta beslut om diskuterat och behandlat av den personal och verksamhet som berördes? Den bilden framstår alltmer som osannolik och istället framtonar en bild av ett beslut som framarbetats av ett litet fåtal och som enbart meddelats berörda när det väl var fattat. Bristen på delaktighet och känslan av att ingen lyssnar är enligt min mening, en av orsakerna till frustrationen. Avsaknaden av dialog, lyhördhet och bristen på en rimlig beskrivning av konsekvenserna i hela kjedan av vårdinsatser framstår som ytterligare en orsak.
Det framskymtar ibland en okunnighet om orsak och verkan som måste rättas till. Man resonerar om akutsjukvårdens behov baserat vad som kommer in genom akutintaget. Många verkar totalt bortse de akuta tillstånd som uppstår eller kan uppstå av den egna verksamheten. Det borde vara uppenbart att akuta tillstånd kan och kommer att uppstå på exempelvis medicinavdelningar och i samband med den planerade operationsverksamheten. Det borde framstå som lika självklart att om en allvarlig komplikation skulle uppstå måste man ha kapaciteten att avhjälpa det i huset och inte behöva transportera iväg till annan ort. Att inte ha den kapaciteten är ett fullständigt onödigt risktagande. Skall exempelvis den elektiva operationsverksamheten ha den rättmätiga chansen att utvecklas och verkligen bli det vi vill måste hela kedjan fungera, inte enbart delar av den. Vem köper en bil där motorn bara går på två cylindrar? Den går, men hur? Svaret är uppenbart men har man inget val så kör man den ändå! Med inkonsekvens i besluten riskerar vi att tvingas återföra planerad verksamhet till Karlskrona. Detta är i direkt strid med fattade principbeslut som alla har varit överens om och borde därför inte vara tillåtet eller förhandlingsbart. Den som indirekt genom beslut medverkar till en sådan tendens bryter mot en av landstingets grundprinciper. Bilden av ett tidigare tveksamt ledarskap framstår alltmer!
Jag kan vid ett fåtal tillfällen känna mig förd bakom ljuset, medvetet eller omedvetet, och uppleva att det som vid beslutstillfället framstod som ett väl genomarbetat och förankrat förslag, visar sig inte alls vara förankrat och få helt andra konsekvenser än utlovat. Då finns egentligen bara en väg att gå. Jag är beredd att acceptera att beslut kan få helt oönskade resultat och är därför, som en konsekvens av detta, beredd att fatta nya beslut som så långt det är möjligt återställer och säkerställer vården, personalens arbetsglädje och tilltro på sin egen verksamhet. Jag är beredd att acceptera att det inte blev som vi ville. I politiken som i övriga samhället måste man vara beredd att säga; detta blev inte bra, vi gör om! Frågan är om socialdemokraterna har modet att tillstå det samma? För patienterna och personalens skull brådskar det!
Bestämmer vi själva om livets slutskede?
Jag har under hösten kontaktats av flera personer som skulle vilja ha ett s.k. livstestamente infört i sin journal. Detta är förmodligen redan tekniskt möjligt men föga känt. Bakgrunden är att dessa personer har ett starkt önskemål att kunna få dokumenterat sin vilja om personliga önskemål i samband med livets slutskede.
Man vill kunna förmedla önskemål till anhöriga och personal även om man hamnat i koma eller att kommunikation inte längre är möjlig. Detta kan exempelvis vara noteringar om vilka anhöriga som skall kallas in vid livshotande tillstånd. Annan typ av information som kan vara bra för sjukvården att känna till, och som bör kunna läggas in i personens journal är inställningen till organdonation och att hållas vid liv med konstgjorda medel. Inte sällan är det så att om den medicinska bedömningen inte inger hopp om förbättring av tillståndet vill många att åtgärder endast får syfta till att lindra smärta och obehag, d v s bedöms man vara i ett tillstånd utan återvändo så vill man inte genomgå större operativa ingrepp, få respiratorvård, få artificiell näringstillförsel, få antibiotika eller liknande. Denna typ av information bär en del i sin plånbok men skulle vilja få infört i sin journal. Dessa anteckningar skall givetvis gå att ändra om man så önskar.Enligt bestämmelserna i patientdatalagen (2008:335) är en sådan anteckning inte juridiskt bindande utan måste betraktas som en tydlig viljeförklaring och skall vara en stark vägledning för anhöriga och personal. Anteckningarna måste betraktas som likvärdigt med en muntligt framställd önskan av patienten som befinner sig i livet slut. Vi är alla skyldiga att respektera varje människas integritet och vilja, även i svåra stunder!Den moderna tekniken tillåter redan att ett annat landsting kan få tillgång till valda delar av patientjournaler som betraktas som absolut nödvändiga men medger idag inte att just ett livstestamente kan bli tillgängligt. Detta är en klar brist för vad säger att insjuknandet sker i hemmalandstinget.Min absoluta inställning är att människors vilja och önskemål vid livets slut skall tillmötesgås så långt det är möjligt och då kan Landstinget Blekinge gå före på två sätt. För det första: Gör det möjligt att få ett livstestamente infört i varje persons journal om man så önskar. För det andra: Verka för att, inom nationella IT-strategiprojektet, livstestamentet görs åtkomligt för vårdgivare även utanför det egna landstinget.
Karlshamn den 27 januari 2010
MOTION
Förslag om klimatkompensation
I allt fler sammanhang uppstår både möjligheten och viljan att ”klimatkompensera” för resor privat och i tjänsten. Exempelvis erbjuder Transportstyrelsen resenärer att frivilligt betala för klimatkompensation vid flygresor. Andra exempel är reseföretag som erbjuder sina resenärer med flyg att erlägga 5:- och bolaget tillskjuter ytterligare 5:-. Dessa pengar tillförs något klimatkompenserande projekt som är certifierat av FN. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
Undertecknad föreslår därför följande att:
Landstinget Blekinge utreder möjligheten och kostnaden för att klimatkompensera samtliga tjänsteresor.
Alexander Wendt (M)
MOTION
Förslag om klimatkompensation
I allt fler sammanhang uppstår både möjligheten och viljan att ”klimatkompensera” för resor privat och i tjänsten. Exempelvis erbjuder Transportstyrelsen resenärer att frivilligt betala för klimatkompensation vid flygresor. Andra exempel är reseföretag som erbjuder sina resenärer med flyg att erlägga 5:- och bolaget tillskjuter ytterligare 5:-. Dessa pengar tillförs något klimatkompenserande projekt som är certifierat av FN. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
Undertecknad föreslår därför följande att:
Landstinget Blekinge utreder möjligheten och kostnaden för att klimatkompensera samtliga tjänsteresor.
Alexander Wendt (M)
tisdag 17 februari 2009
Matupproret
Nu har det dröjt länge mellan inläggen men tiden har runnit iväg pga av översvämningen i huset och allt vad som följer därav. På senaste tiden har jag följt Camilla Sparrings "matuppror" med stort intresse. Alla vi som är intresserade av matlagning och råvaror stäler rättmätigt höga krav på vår handlare och accepterar inget fusk eller ännu värre, halvfabrikat (ordet helfabrikat är struket ur ordlistan). Fabriks eller industrimat får mig att rysa och må lätt illa. För den goda saken skull pratade jag med mamma om maten på hennes serviceboende. Hon klagar sällan men det beror mer på den generationen än att det verkligen finns något att klaga över. Hon är förresten mycket nöjd med sitt boende och den enligt henne mycket trevliga och tillmötesgående personalen. Maten då? Enligt mammas krassa uttalande så är det tur att jag förser henne med ett gott vittvin så att maten går att skölja ner!!!!!!!!!!!!
Här ska provas, smakas,luktas och testas! Fullständigt vedervärdigt är bara början: sönderkokt potatis med en lätt bismak av kemikalier, sönderkokta grönsaker som påminner om den mos vi slevade i dottern när hon var 4-6 månader, såsen gjord på stärkelse smakar uppvärmt tapetklister, köttet segt och torrt utan smak. Ursäkta mig men vad f-n är detta? Detta betalar mamma samma avgift för som jag betalar för dagens rätt på någon av stadens restauranger. Jag skulle 1) skicka ut maten till köket igen med en stilla undran om kocken hade sagt upp sig 2) vägra betala och 3) bojkotta den restaurangen!
Problemet är att våra äldre inte kan välja annan leverantör utan får vackert nöja sig med det som bjuds. Detta är en skam och ett rån på öppen gata!
Ingen, inte ens ansvariga politiker, skulle behöva äta detta som inte är värdigt att kallas människoföda.
Kommunalt monopol leder till en total nonchalans mot äldre och svaga och är extra skamligt eftersom dessa varken kan eller orkar bråka!
Nu får det vara nog!
Veckans röda kort: kommunen som skiter i sina gamla och serverar oätlig mat!
Veckans applåd: Camilla Sparring som inte bara skäller utan faktiskt gör något!
Här ska provas, smakas,luktas och testas! Fullständigt vedervärdigt är bara början: sönderkokt potatis med en lätt bismak av kemikalier, sönderkokta grönsaker som påminner om den mos vi slevade i dottern när hon var 4-6 månader, såsen gjord på stärkelse smakar uppvärmt tapetklister, köttet segt och torrt utan smak. Ursäkta mig men vad f-n är detta? Detta betalar mamma samma avgift för som jag betalar för dagens rätt på någon av stadens restauranger. Jag skulle 1) skicka ut maten till köket igen med en stilla undran om kocken hade sagt upp sig 2) vägra betala och 3) bojkotta den restaurangen!
Problemet är att våra äldre inte kan välja annan leverantör utan får vackert nöja sig med det som bjuds. Detta är en skam och ett rån på öppen gata!
Ingen, inte ens ansvariga politiker, skulle behöva äta detta som inte är värdigt att kallas människoföda.
Kommunalt monopol leder till en total nonchalans mot äldre och svaga och är extra skamligt eftersom dessa varken kan eller orkar bråka!
Nu får det vara nog!
Veckans röda kort: kommunen som skiter i sina gamla och serverar oätlig mat!
Veckans applåd: Camilla Sparring som inte bara skäller utan faktiskt gör något!
fredag 30 januari 2009
Äntligen ja till regionkommuner
Så kom då äntligen beskedet från regeringen! Det är OK med större och mer funktionella regioner. Vår partiledning har ännu en gång bevisat att man lyssnar till det egna partiet om än motvilligt. Inte gjordes saken sämre av att de andra allianspartierna tryckte på så mycket det gick. Beskedet betyder att alla parter som inte bildar ny region med samma geografiska bild får vänta till 2015.
Nu sparkas samtalen igång igen när vi nu vet vad som gäller. Moderaterna i sydöstra Sverige har sedan ett år tillbaka ett väl fungerande nätverk i regionfrågan där vi för mycket öppenhjärtliga samtal om en framtida region. Det har sedan länge varit klart att skåningarna inte var villiga att skapa en ny region redan till 2011. Nu har regeringen fastslagit tidsramarna och vi vet alla vad som gäller. Själv är jag tveksam om det finns en majoritet i Skåne för en ny större region. Hos moderata företrädare har flera ledande regionpolitiker klart uttalat sig positiva till en större sydsvensk region men det räcker kanske inte! Det börjar allt mer luta åt det som kanske har störst förutsättningar inför 2015: en sydostregion med Blekinge, Kronoberg och hela eller delar av Kalmar. Ett problem om än inte olösligt är att vi har så nära samarbete med Skåne i sjukvårdsfrågor och har Lund som vårt "universitetssjukhus".
Nu gäller det att staten håller i sin omläggning av myndigheternas geografiska indelning till vi harbestämt oss för hur vi vill ha det.
För oss gäller det att så snabbt som möjligt bestämma oss för att och med vem. Sedan måste hemläxan göras så att ansökan kan lämnas in senast 2012 så att en region kan bli verklighet 2015.
Veckans röda kort: Mats Johansson som helt utan eftertanke säger att " vi i Blekinge inte alls vill till Skåne" som om han vare sig kan eller har någon rätt att uttala sig för länet som helhet!
Veckans applåd: Fredrik R som lyssnade till oss ute i länen och ändrade sig i regionfrågan. Bara en stor politiker agerar så klokt och respektfullt. Lyssna först, leverera sen!
Alexander
Nu sparkas samtalen igång igen när vi nu vet vad som gäller. Moderaterna i sydöstra Sverige har sedan ett år tillbaka ett väl fungerande nätverk i regionfrågan där vi för mycket öppenhjärtliga samtal om en framtida region. Det har sedan länge varit klart att skåningarna inte var villiga att skapa en ny region redan till 2011. Nu har regeringen fastslagit tidsramarna och vi vet alla vad som gäller. Själv är jag tveksam om det finns en majoritet i Skåne för en ny större region. Hos moderata företrädare har flera ledande regionpolitiker klart uttalat sig positiva till en större sydsvensk region men det räcker kanske inte! Det börjar allt mer luta åt det som kanske har störst förutsättningar inför 2015: en sydostregion med Blekinge, Kronoberg och hela eller delar av Kalmar. Ett problem om än inte olösligt är att vi har så nära samarbete med Skåne i sjukvårdsfrågor och har Lund som vårt "universitetssjukhus".
Nu gäller det att staten håller i sin omläggning av myndigheternas geografiska indelning till vi harbestämt oss för hur vi vill ha det.
För oss gäller det att så snabbt som möjligt bestämma oss för att och med vem. Sedan måste hemläxan göras så att ansökan kan lämnas in senast 2012 så att en region kan bli verklighet 2015.
Veckans röda kort: Mats Johansson som helt utan eftertanke säger att " vi i Blekinge inte alls vill till Skåne" som om han vare sig kan eller har någon rätt att uttala sig för länet som helhet!
Veckans applåd: Fredrik R som lyssnade till oss ute i länen och ändrade sig i regionfrågan. Bara en stor politiker agerar så klokt och respektfullt. Lyssna först, leverera sen!
Alexander
onsdag 21 januari 2009
Semester och katastrof
Äntligen har jag fått tid att gå in i bloggen igen och ni får senare orsaken till varför det dröjt! Först en avkopplande jul och sedan iväg på ytterst välförtjänt semester till Thailand med hustru och dotter. Låååång flygning och sen låååång biltur för att komma till paradisön Koh Chang. Det var det värt. I motsats till den enerverande, dryge och odräglige Alex Schulman hade vi fantastiskt väder medan han regnade bort i Phuket. Han kunde gott ha det! Allt till allas belåtenhet med bad och simmning på elefantrygg som höjdpunkt. Beklämmande var doch att se alla lönnfeta medelålders män med 18 åriga thailändska "flickvänner". Sorgligt framförallt för dessa flickor som måste "sälja" sina tjänster till män utan skrupler.
Katastrofen kom när vi öppnade dörren till huset efter en lång resa och blev översköljda av vatten! Hela bottenvåningen stod under 10 cm vatten och allt, ja allt flöt omkring!!
Nu börjar vardagen lugna sig något men vilken hemkomst!
Politiken börjar så sakta varva upp och mycket arbete ligger framför oss. En riktig strid kommer att bli besparingarna i Landstinget där S redan har fått kalla fötter inför opinionen i v Blekinge. Regionfrågan börjar bli infekterad efter att SKL gått till angrepp mot "egna" regeringen för saktfärdighet med att lämna besked i frågan. Under hösten hade regeringen lovat och nu är det väl ändå inte höst längre! Läs gärna brevet på SKL:s hemsida! Framtiden för Sydsam kommer säkert att få sin lösning under våren men inte utan tilltufsade fjädrar på sina håll.
Kunde jag avhålla mig från politiken under semestern? Inte riktigt, jag läste Obamas bok "the audacity of hope" med stort intresse. Mycket av vad han säger kan jag hålla med om och hans amerikanska version av våra sossar är egentligen enklare att svälja eftersom den samtidigt tror så starkt på den enskildes egen förmåga att inrätta sitt liv och ta tillvara på sina egna talanger och möjligheter. Jag erkänner gärna att avsnitten om ras och religion känns främmande men är naturligtvis en stark realitet för amerikanska politiker. Han verkligen en politiker som inger hopp om en bättre framtid och där ligger väl hans storhet, nu är det upp till bevis!
Fredriks storhet som politiker blir allt tydligare ju längre tiden går även om han har sina svagheter precis som Obama. Tur är väl det, för vem skulle vilja ha en helt fläckfri och tadelfri människa och finns dom överhuvudtaget?
Jag kommer att framöver, uppdelat på olika avsnitt, ge min syn på politikens realiteter som verkligen skulle behöva ett nytt ledarskap (på lokal och regional nivå)
Alexander
Katastrofen kom när vi öppnade dörren till huset efter en lång resa och blev översköljda av vatten! Hela bottenvåningen stod under 10 cm vatten och allt, ja allt flöt omkring!!
Nu börjar vardagen lugna sig något men vilken hemkomst!
Politiken börjar så sakta varva upp och mycket arbete ligger framför oss. En riktig strid kommer att bli besparingarna i Landstinget där S redan har fått kalla fötter inför opinionen i v Blekinge. Regionfrågan börjar bli infekterad efter att SKL gått till angrepp mot "egna" regeringen för saktfärdighet med att lämna besked i frågan. Under hösten hade regeringen lovat och nu är det väl ändå inte höst längre! Läs gärna brevet på SKL:s hemsida! Framtiden för Sydsam kommer säkert att få sin lösning under våren men inte utan tilltufsade fjädrar på sina håll.
Kunde jag avhålla mig från politiken under semestern? Inte riktigt, jag läste Obamas bok "the audacity of hope" med stort intresse. Mycket av vad han säger kan jag hålla med om och hans amerikanska version av våra sossar är egentligen enklare att svälja eftersom den samtidigt tror så starkt på den enskildes egen förmåga att inrätta sitt liv och ta tillvara på sina egna talanger och möjligheter. Jag erkänner gärna att avsnitten om ras och religion känns främmande men är naturligtvis en stark realitet för amerikanska politiker. Han verkligen en politiker som inger hopp om en bättre framtid och där ligger väl hans storhet, nu är det upp till bevis!
Fredriks storhet som politiker blir allt tydligare ju längre tiden går även om han har sina svagheter precis som Obama. Tur är väl det, för vem skulle vilja ha en helt fläckfri och tadelfri människa och finns dom överhuvudtaget?
Jag kommer att framöver, uppdelat på olika avsnitt, ge min syn på politikens realiteter som verkligen skulle behöva ett nytt ledarskap (på lokal och regional nivå)
Alexander
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
